Bandybloggen läggs ner.

Som ni kanske redan har förstått, eftersom jag inte skrivit något sedan januari, så har jag valt att lägga ner den här bloggen. Varför hinner jag inte gå in på nu, men lite av min glöd till att skriva här dog ut under fjolårssäsongen av diverse anledningar. Dock så älskar jag fortfarande Edsbyns IF lika mycket och ska faktiskt i detta nu bila iväg till Sandviken för att gå på World cup hela helgen.

Men jag känner inte samma drivkraft till att bandyblogga om allt längre. Lägger dessutom alldeles för mycket press på mig själv när det kommer till det här med referat på hemsidan och grejer. Så jag kör på min stil istället - freestyle.

Har ju en personlig blogg där jag skriver om både det ena och andra i mitt liv och där kommer det förmodligen även att bli en hel del bandy i vinter. Dock en aning flummigare än på den här sidan, för om ni inte visste det redan så är jag inte seriös någonstans. Så vill ni inte släppa taget helt om mina små tjötiga bandyinlägg, så är det på det haket ni ska hänga. För här har jag stängt igen helt och hållet från och med nu.

Jag har haft fyra helt fantastiskt roliga år på denna blogg och det är ingenting jag ångrar som den har fört med sig, men allting kommer till ett slut. Förhoppningsvis får ni ett lite bättre avskedsinlägg vid ett senare tillfälle. Nu är det lite brådis nämligen. Mina Bollnäskompanjoner Jannie och Myran kommer strax och plockar upp mig för avfärd mot Guldviken och hälsingederby ikväll.

För glöm för allt i världen inte att jag fortfarande är samma galna Edsbybrud som åker land och rike runt för att stötta laget i vått och torrt. Och allra helst i derbyn mot "vägverket", haha. De rödblåa ränderna kommer aldrig att gå ur - var så säkra på det!

http://ebrownie.blogg.se/

Ett kort litet sammandrag från matchen igår:


Dock så glömde de att ta med Kubens riktiga stilmål, men Edlings (eller ÄÄÄdling som reportern säger...) går ju inte av för hackor det heller...

Edsbyn utan poäng på Zinken.

Det var ett tisdagsmöte på Zinkensdamm i Stockholm mellan två lag som inför matchen låg på samma poäng, men där Edsbyn hade bättre målskillnad. Hammarby ville dock annat när man utmanövrerade hela Edsbylaget i första halvlek och även om Edsbyn gjorde en av sina bästa insatser i slutet på andra halvlek så kunde man aldrig komma ikapp försprånget, utan slutsiffrorna skrevs 7-5 (5-2) till hemmalaget.


Jag ber redan nu om ursäkt ifall denna matchanalys kan vara en aning färgad. Det var länge sedan jag skrev någonting här på hemsidan plus att min syn försämrats avsevärt på lång sikt, så jag fick mestadels anförtro mig till mina klackgrannar i målsituationerna. Man kan dock inte beskylla mig för att vara enögd, utan snarare oögd i så fall...

Jag har svårt att se nummer på diverse spelare och visst har jag koll på mitt egna lag där alla har sin unika spelstil, men Hammarby har jag inte riktigt full pejl på. Den enda som verkligen inte går att ta miste på är ju det majestätiska Patrik Nilsson, men å andra sidan så hade ju han ett finger med i det mesta för Hammarbys del denna afton så det är väl kanske rätt person att ha koll på. Nåväl, folk sa att jag skulle rikta in mig mer på själva känslan än detaljer i sig så vi kör väl på det istället.

Vi var i alla fall ett gäng förväntansfulla bönder som hoppade av bussen utanför Zinkensdamm IP igår kväll. Vi möttes ganska oväntat av ett litet snöfall och där trodde vi genast att våra visioner om perfekt bandyväder skulle spricka. Så blev det turligt nog inte, utan lagom till matchsstart så avtog snöandet och vi fick istället äran att få bevittna en toppmatch i riktigt bra bandyväder med någon minusgrad, snål blåst och uppehåll. Detta var även någonting som smittade av sig på publikssiffran, då den slutade på imponerande 3311 denna härliga tisdagsafton.

Som Edsbysupporter var man en aning nervös ska erkännas. Hammarby borta känns alltid som en extra svårknäckt nöt och inte kändes det bättre av att vi hade hemmaspelet mot GAIS (kanske inte årets bästa insats direkt) färskt i minnet. Att vi dessutom skulle få klara oss utan en viss Simon Jansson som befann sig hemma i sjuksängen gjorde inte saken bättre heller. Jag valde ändå att hålla mig positiv, för är det någonting som brukar bli bra bandymatcher så är det mot Hammarby IF på Zinkensdamm. Och jag blir tvungen att citera de flesta övriga Edsbysupportrarna - inte kunde det väl bli sämre?

Mycket riktigt så gick Byn ut och fullkomligt rivstartade det hela och till en början såg det riktigt lovande ut. Man började matchen med en hel del lyft från Hasses mittposition och det dröjde bara fram till fjärde minuten innan en av dessa hittade fram till en för kvällen väldigt het Jonas Edling. Vad jag menar med att han var väldigt het är att när han är riktigt bra så sätter han dessa lägen utan minsta problem och så var fallet denna kväll. Känslan var vid detta lag ovanligt lugn eftersom Byn satsade mycket framåt samtidigt som försvaret jobbade stenhårt i de bakre leden.

Hemmalaget skulle dock få hål på Edsbyns defensiv efter ett tag och när man väl hade fått det kändes det stundtals som att det var stora gator i Edsbyns backlinje för Bajenspelarna att glida runt på. För den sakens skull vill jag heller inte peka ut att det var backarnas fel, utan det kändes som att det var styrningen högre upp i banan som inte klaffade fullt ut. Backlinjen fick det oerhört svårt med ett flertal Hammarbyspelare som vid försvarsområdet redan kom ostörda i full kareta och bara kunde svischa förbi. Det såg väldigt enkelt ut för dem samtidigt som Byn hade betydligt svårare i sina anfall och man tvingades vända om både en och två gånger. Jag fick i alla fall uppfattningen av att hemmalaget var betydligt bättre på sitt styrspel än vad bortalaget var. En som njöt riktigt mycket av detta faktum var en viss herr Nilsson som alltid verkar spela lite extra bra mot just Byn. Kan det vara alla "herr Nilsson"-ramsor från våra slutspelsmöten med SAIK back in the days som ligger till grund för detta måhända?

Det skulle dock inte vara han som spräckte nollan på oss, utan det var storebror Einarsson när han snyggt tog sig igenom hela försvaret från högerkanten. Sverre var chanslös när Vetlandasonen sedan enkelt petade upp den i krysse och här stod matchklockan på 09:35. Speakern var helt galen, vildare än vanligt det vill säga, och jublade ut att Hammarby nu minsann spräckt nollan på Byn. Kanske var det senaste mötet lagen emellan som låg och gnagde där...

Denna gång skulle det däremot inte bli några 7-0 siffror utan snarare var det Hammarby som skulle dra iväg i det omfånget. Det var i alla fall så som det såg ut i paus när Bajen stuckit iväg till en tremålsledning. Efter 1-1 målet så hann det nämligen bara gå blott fyra minuter innan Stefan "X:et" Erixon som kom fri med Svensson rutinerat inte gjorde några misstag. På Edsbyläktaren flaggades det helvilt för en offside och vi stod ju även rätt bra till för att bedöma denna situation. Vi tyckte snarare att Tårtan & co hade lyckats med en klockren offsidetaktik, men hur man än vrider och vänder på det så dömde domaren det hela till mål och då får vi bara acceptera det och inte tjata i sådant i evigheter som vissa andra supportrar. Men någonstans här tappade Edsbyn ändå fullkomligt greppet om matchen.

I den nittonde minuten dundrar just nummer 19 till på en högerhörna som ordnats fram av Jesper Eriksson. Patrik fick en ny chans på sin egna retur och här var det däremot bestämdhet i skottet. 3-1 till Hammarby och Edsbyn hängde inte med för fem öre. Den ende som höll oss kvar där i matchen var vår utomordentliga keeper Anders Svensson som stod för ett par giftiga räddningar, bland annat en från Johan Östblom som mycket väl kunde ha lett till 4-1 om inte vi hade haft en sådan grym mur där bak.

4-1 skulle dock komma i vilket fall och detta istället i minut 31. Hammarby fick ännu en hörna och då klev den traditionella hörnpiskaren "Exet" fram än en gång. Nu var det en tung uppförsbacke som väntade för Byn och speciellt eftersom man såg lite tendenser till spel (om man tittade riktigt noga) alldeles innan detta baklängesmål. Allt som oftast körde Byn bara fast och blev mer eller mindre tvungna till att vända om, men vissa stunder kunde man gå i djupled och då blev det genast farligt när Byn kom med fart. Till och med Välitalo begav sig ut på en soloride och då är det bevis på att Edsbyn verkligen vill framåt.

Ett viktigt mål kom därför cirka två minuter senare när Edsbyn ordnade fram ett frislag i farligt läge strax utanför straffområdet från vänster. Detta var även signifikativt för hela första halvlek, det vill säga att Byn gick mycket på Hammarbys högerförsvar, och Filip Skoglund på sin vänsterhalvsposition var en väldigt viktig pjäs för Edsbyn här. Frislaget skulle dock Jonas Edling dundra in och sa jag inte att karln var het denna kväll? Det är som att han varje år vill berättiga sin landslagsplats och även denna kväll bevisade han att han är riktigt bra när det väl gäller.

Här kändes Byn lite stabilare i försvaret och därför var det extra surt när det tillkom ännu ett mål på minuskontot när det återstod knappa tio minuter av första halvlek. Om Jonas Edling var het så bevisade Patrik Nilsson att han var ännu hetare. Jag har skrivit i mitt anteckningsblock att detta var väldigt onödigt av Byn, för man hade chans att avvärja Nilsson men man hängde slutligen inte med i svängarna när denne gigant krigade sig fram på högerkanten. Han var som ett bowlingklot och Edsbyspelarna flög som käglor åt diverse håll innan han distinkt kunde näta och ställningen var då 5-2, vilket höll sig till halvtid.

Och även om vi på läktaren tappert sjöng på den så klassiska ramsan "5-2, SM-guld ändå!" så kändes det ändå väldigt mörkt inför andra halvlek. Edsbyn hade inte speciellt mycket i anfallsväg och man skapade exempelvis inte en endaste hörna. Det blandat med en sisådär insats bakåt gjorde inte oss bortasupportrar speciellt lugna inför de kvarvarande 45 minuterna. När vi däremot fick höra av de grönvita supportrarna själva att de tyckte att Hammarby precis utfört sin bästa första halvlek på hela säsongen så kändes det åtminstone lite mer positivt. Kanske hade Hammarby till och med överträffat sig själva? Dessutom så ansåg vi att de hade fått ett mål till skänks av domarna, nämligen X:ets 1-1 mål som enligt oss var solklar offside, men å andra sidan så hade även Jesper Eriksson ett läge i slutminuterna av den första halvleken där han fri med Svensson blev avblåst för en i sin tur väldigt tveksam offside så det var nog rättvist i slutändan ändå.

Somliga ansåg att vi ju faktiskt inte kunde klaga på laget eftersom vi i klacken inte var speciellt imponerande vi heller. Trots att vi hade en busslast med rödblåa plus en hel del utsockens på plats så var det inte direkt några höga decibelnivåer vi kom upp i. Men jag antar att det går hand i hand det där, klackens insats och lagets insats det vill säga. Många gånger har vi väckt laget med vårt stöd men denna kväll var det faktiskt laget som fick igång oss. Minusbetyg på klacken där.

 


Den tillresta Edsbyklacken.

Bajen utökade sin tremålsledning i andra halvlek till en fyramålsledning när kvällens gigant i Hammarby - Patrik Nilsson - efter dryga tio minuter fick en fin passning av Jesper Eriksson och som ni vet så gör ju denna man sällan fel i den sista delen av banan. 6-2 och min klackgranne Eva-Lena kallade detta dödsstöten. Vissa valde dock att fortfarande hålla hoppet uppe för alldeles innan detta inträffade så hade exempelvis Jonas Edling en riktigt snygg målcgans från höger men som han tyvärr sköt utanför på.

Mattias "Tisen" Hammarström bevisade dock större pricksäkerhet när han i den knappa minuten senare dundrade in 6-3 på en fin passning från Kuben. Här var det lika viktigt att vi fick en snabb replik som det faktum att Farmers var på plats. Och nu syftar jag inte bara på rent klackmässigt utan ifall inte Farmers fått iväg någon buss så hade dagens fytrioåring Magnus "Kuben" Olsson fått spela utan sina skridskor som han glömde kvar i Byn på vägen ner och som vi således fick frakta med vår buss. Ser ni, gott folk, Farmers är bra på många plan!

Nu vaknade även Farmers till på läktaren och när vi dessutom fick in en hörna bara någon minut efteråt så var alla i fullständig extas. Nå ja, vi hann jubla ett litet tag åtminstone. Domaren såg inte bollen inne i målet utan bad om att lagen skulle spela vidare. Vi stod alla som ett gäng fågelholkar på läktaren och man kan ju säga att team Sjösten inte direkt var vårt favoritdomarteam under hemresan...

När sedan Felix Pherson, Edsbyns bästa spelare denna kväll, fick åka och sätta sig på en tiominutare för fasthållning kändes det återigen nattsvart. Speciellt med tanke på att Felix själv blivit ganska så bryskt tagen i tidigare skeden av matchen utan den minsta varning. Nu säger jag inte att det var en orättvis utvisning, verkligen inte, utan den var helt korrekt men nog hade de randiga kunnat plocka någon åt det motsatta hållet också.

Detta verkade som tur var störa oss på läktaren mer än våra krigare på planen, för i den sjuttioandra minuten skedde något som min kära vän Elin (den rosa mössan) väljer att kalla drömmål. Detta är när Hasse Andersson slog en väldigt vacker lyra till en viss Kub där han på ren "Kuben-manér" drog till direkt på volley och bollen for in bakom en chanslös Hedberg i Hammarbymålet. Att det var ett sant drömmål verkade flera hålla med om och det var en viss Stockholmsgubbe på läktaren som påstod att det var det snyggaste som han någonsin hade sett på en bandyplan. Ställningen var nu 6-4 när det återstod knappa tjugo minuter av matchen. Och nu om någon gång i matchen hade vi minsann kontakt på riktigt.

Men är det någon som tycker om att grusa Edsbyns vägar så är det ju grabben från Söderfors som går under namnet Patrik Nilsson. Vi hann väl njuta i cirkus tio minuter innan denna herre drog till med ett skott långt utifrån men som ändå gick in bakom Sverre i målburen. Och även om Mattias Andersson, som var utvisad för våldsamt slag, fick komma in i matchen igen, så kändes det som att det skulle bli alldeles för tufft att ta igen dessa tre mål upp när matchuret dessutom stod på 82 minuter. Edsbyn skaffade dock fram en hörna och tog vid detta läge en mycket väl utnyttjad timeout. Anledningen till varför den var väl utnyttjad bevisade Felix Pherson när han stänkte in 7-5 och ändå satte lite press på ett Hammarby som trodde att man betryggande nog hade punkterat matchen.

Från läktarplats har vi lärt oss att aldrig ge upp vårt kära Edsbyn och vi vet att vändningar är någonting som detta lag minsann kan hantera, men även om vi skrålade att "vi ska kämpa hela vägen" så tickade matchklockan iväg i vad som kändes som en ovanligt snabb takt. Det plus att Edsbyn drog på sig lite utvisningar på övertid gjorde att Hammarby slutligen kunde triumfera sin seger inför hemmapubliken. För Edsbyns del stod vi ändå och applåderade högljutt åt våra rödblåa spelare tillsammans med texten: "VI ÄLSKAR EDSBYN!". För även om det blev ännu en sur förlust så fanns det faktiskt oerhört mycket bra att ta med oss från andra halvlek framöver. Man kan ju säga som så att det hade kännts mycket sämre att kliva in i detta VM-uppehåll efter hemmamatchen mot GAIS senast, för enligt mig så var det klasskillnader på Byns spel dessa matcher emellan. Nu kämpar man hela vägen - för varandra - och det är det Edsbyn vi är vana att se från tidigare år.

De flesta under bussresan hem höll även med mig angående detta och Lurken (Fredrik Persson för er som inte rör er i Farmerskretsar) påstod att sista 25 var det bästa han sett Byn spela sedan Sandviken hemma. Samtliga spelare var då med och utmanade och hotade Hammarby och som Edsbyn spelade vid detta skede, då är man verkligen blytunga att möta. Det känns som att det är då man får ut mest av Edsbyn spelarkapacitet och det är även då som våra fartspelare får köra som mest. Jag tror verkligen på det där att vi måste anfalla med fler man än dessa eviga solokörningar som bara avslutas med att man får vända hem ännu en gång. I alla fall mot lag som själva väljer att spela bandy och bjuda upp till dans.

Edsbyn ramlade ner till en sjätteplats i tabellen i och med att vår motståndare för kvällen hånfullt gick om oss. Och kanske ska vi tacka ett visst grannlag som vann finnkampen nere i Kungälv, för annars hade det varit ett annat blårött lag som placerat sig på sjätteplatsen i årets rekordjämna tabell. Andra resultat från kvällen är att Villa vann med tvåsiffrigt hemma mot Kalix, Sandviken tog två vad det verkar ganska enkla poäng mot Tillberga i ABB Arena, Västerås vann mot GAIS nere i Göteborg, Sirius vann hemma på Studenternas mot smålänningarna från Vetlanda plus att Edsbybekantingen Jocke Hedqvist ordnade fram en pinne till sitt Vänersborg i matchen mot hans modersklubb Broberg.

Nu pratas det på forumet ifall vi nu bommat chansen på en placering bland topp-4 och huruvida vi har gjort det eller inte låter jag vara osagt. Det jag däremot vill få sagt är att Edsbyn ändå ligger förvånansvärt bra till med tanke på hur spelet sett ut på slutet. Nu tycker jag att man går in i detta VM med känslan från gårdagens match och jobbar vidare på det spelet efter uppehållet. Jobbar vi tillräckligt hårt med detta kan vi eventuellt gå in i ett kommande slutspel med en stark tro på vårt spel, vår kapacitet och vårt mål.

Jag är helt övertygad om att vi har någonting stort på gång och se till att tro på det även ni. Så länge som vi gräver ner oss, så länge som vi klagar och så länge som vi inte tror på vårt lag - då kan vi heller inte kräva att de själva ska tro på det som de håller på med.

Nu gratulerar vi Hammarby för denna fina seger och tackar dem för en oerhört underhållande match. Jag pratade med ett gäng Bajensupportrar efter matchen och alla kunde vi hålla med om att det var en väldigt bra bandymatch vi hade fått bevittna. Att vi sedan fick åka hem tomhänta känns givetvis tungt och speciellt efter den avslutningen som Edsbyn står för, men istället för att gräma oss så gäller det att vi ser det som faktiskt var väldigt positivt. Det är så vi vinner i längden.

Jag vill avslutningsvis passa på att gratulera en viss spelare som fyller jämnt denna januaridag. Ingen mindre än vår legend Magnus "Kuben" Olsson blir 40 år just idag och ett stort grattis ska han minsann ha!

Snälla Kuben, skrinna på!
Vi mot nya titlar gå.
Kuben Olsson - legend i röd och blå.


PLUSBETYG:


+++ Felix Pherson.


Motivering: Med sin skickliga skridskoåkning och sin enorma vilja så såg det ut som att ingenting kunde stoppa honom. Han var exakt överallt och det med stil. Felix är sannerligen en framtidsman inom svensk bandy och i min värld vill jag att Edsbyn skriver livskontrakt med honom. Typ nu.

++ Magnus Olsson.

Motivering:
Varje gång man ens börjar tänka i banorna att det kanske är dags att pensionera denna man så slår han oss alla med häpnad.Gammal är äldst och det bevisar denna nu fyrtioårige Edsbylegend. Kan man vara legend ifall man fortfarande spelar, undrar nog de flesta... Och ja. heter man Magnus Olsson och är så grym som han är så kan man det. I denna match visade han upp en hunger som var större än någon annans. Han var delaktig i det mesta och var som vanligt helt outstanding på lyrnedtagningar.

+ Jonas Edling.


Motivering: Här hade jag lika gärna kunnat placera Hans Andersson med sin passningssäkra klubba. Eller varför inte Filip Skoglund som bara växer och växer allt mer i mina ögon? Men i ärlighetens namn så tycker jag att Jonas ändå var snäppet hetare. Han var snabb på returer, spelade sig till fina lägen och ville alltid ha boll. Han var verkligen het, helt enkelt.

HAMMARBY-EDSBYN 7-5 (5-2)
Edsbyns mål: Jonas Edling 2, Mattias Hammarström, Magnus Olsson, Felix Pherson

Matchrapport >>> http://www.elitrapport.se/Data/report1665.html

En sak till...

Vem är ens jag att kritisera laget över huvud taget?

Här driver man kanske en av landets mest seguppdaterade bandybloggar, men samtidigt så vet ni ju att det ligger diverse olika orsaker bakom den frånvarande bloggningen och jag tänker heller inte be om ursäkt eftersom det är min blogg och jag skriver när jag har tid, lust och ork.

Nu har i alla fall kalabaliken lugnat sig och jag har hittat tillbaka till det jag älskar med Red Farmers. Edsbyn hade aldrig någonting med detta att göra, så det är trist för er trogna läsare som är inne här och läser och förväntar er uppdateringar. Jag måste bara få förklara att kärleken till Edsbyn är lika stark som vanligt, men när man inte har något sug eller någon vidare lust inför att skriva så ska man heller inte göra det. Då blir det bara kattskit av alltihopa.

Men hör och häpna! Ikväll ska jag skriva referatet och jag ber redan nu om er förståelse ifall texten inte är speciellt högklassig. Dels så är jag utan glasögon och alla ni som känner mig vet hur kasst jag ser på långt håll och dels så har jag inte skrivit denna typ av text på väldigt länge och ni som är vana vid Brindholm och stjärnskottet Clara får helt enkelt inte ha för höga förväntningar på nattens inlägg.

Egentligen är ju jag mer utav en bloggmänniska som dessutom alltid brukar få alldeles för höga och jobbiga krav på mig när jag ska skriva på hemsidan. Men nu efterlyste Brindholm en skribent och eftersom ingen annan som skulle dit kunde plita ner några rader, så får man liksom ställa upp för laget.


Den rödblåa bloggerskan är strax back in business igen - jag lovar!

Mot Zinkensdamm med stolthet.

Vi befinner oss mitt inne i en Elitserie som redan har haft fler serieledare längs vägens gång än vad det fanns klara SM-finalister redan i oktober förr om åren. Var och varannan omgång så skräller något lag, till höger och till vänster, och det finns ingen given match där man kan räkna in pinnar på förhand. Poängen mellan ettan i topp till tolvan i botten är lätträknade och minsta poängförlust kan leda till rena rama raset i tabellen.

Det jag vill komma fram till är väl att den här jämnheten och den eviga spänningen som vi tidigare år bedjat efter äntligen har slagit till rejält. Väldigt charmigt och riktigt, riktigt bra för bandyn som sport.

Samtidigt så kommer ju detta med ett flertal bidragande nackdelar för Edsbyns del. I det långa loppet kan man kanske förbise detta faktum, men hade vi för några år sedan tappat poäng mot ett nykomlingslag (vilket vi gjorde senast mot GAIS) hade det nog blivit ett jäkla liv. Visserligen var det väl ändå inte helt lugnt på forumet nu heller, utan många ploppade plötsligt upp och hade en jäkla massa påstådda inblickar i laget och full koll på vilka misstag som ledarstaben utförde), men nog tar vi smällarna bättre i år än förut? Det vill i alla fall jag tro.

Det kanske bara var jag egentligen, men jag gratulerade göteborgarna till en väl genomförd match medan det för Byns del bara var att - klassiskt nog - bryta ihop och komma igen. Och det kanske beror på att en min idol i form av Håkan Brindholm höll sig hyfsat lugn. Han påstår att vi ska ha tålamod med detta lag och det är jag verkligen beredd att hålla med om. Att vi ska kräva under över en natt är inte rimligt någonstans. Och visst att det finns potential i truppen, att man borde få ut mer ur en sådan här spelartrupp och yada-yada - då ställer jag frågan är om något lag någonsin alltid får ut maximalt av sitt lag under en hel sägong?

Precis.

Samtidigt kan det vara bra med kritik. Det är bra med ett öppet forum där man kan diskutera hejvilt och inte bara om saker och ting där man stryker klubben medhårs hela tiden. Kritik är bra och det växer man av. Det är vi nog alla överens om, men sedan finns det ju saklig kritik och bara sådan där dynga som folk väller ur sig utan någon minsta eftertanke. Personligen så blev jag uppriktigt ledsen när det var så många som tyckte att vi borde sparka tränare Pinch efter 8-1 förlusten nere i Lidköping. Dessa personer fick nog dock äta upp sina bitska ord när Edsbyn sedan gick ut och hade sin bästa period under hela året. Jag har ju även jag haft mina invändningar på lagledningen, men det handlar inte om Törnberg i sig utan att spelarna skulle kanske få mer respekt för en utomstående person. Men vad vet jag, kanske gav hela laget svar på tal när man efter en massa sådan här kritik gick ut och spöade Bajen, VSK och SAIK med ett utklassande spel.

Laget svarade att de trivs bra med tränaren, att de har ett spel på gång bara det att det krävs tid för att få det att klicka fullt ut. Och att det är vi supportrar som i vanlig ordning gör en höna av en fjäder. Å andra sidan så är det väl lite det som är supportrarnas signum - att snacka, det vill säga.

Något som också är supportrarnas signum och som ingenting (ingenting, ingenting, INGENTING!) någonsin får sätta stopp för är vårt trogna stöd. Ska jag vara helt ärlig så har även jag stundvis varit väldigt besviken på vissa matchers spelinsats och främst då den senaste tiden, men så länge jag har haft chansen så har jag befunnit mig på plats för att stötta mitt lag. Att jag sedan väljer att inte stå med själva Farmers ibland, det har andra orsaker som det för stunden jobbas på, men jag är i alla fall på plats utan att vika ner mig. Folk som stannar hemma när det blåser lite motvind är inga riktiga supportrar i min värld.

Visst kan jag hålla med om att ingenting går upp mot när Byn spöar skiten ur diverse storlag eller när man hade sin riktiga glansperiod, men hur ska vi någonsin kunna nå dit ifall vi sviker redan nu? Och hur ska ni kunna överleva utan att känna att ni var med från början? Där det startade, där det tog fart, där Byn påbörjade sin resa mot den absoluta toppen igen. Skulle ni verkligen kunna stå ut med att ha missat denna period när Byn står där uppe på podiet igen?

"Visst finns det mål och mening med vår färd, men det är vägen dit som är mödan värd!"


Och apropå Bajen så var det ju först tänkt att jag inte skulle åka med ner till Zinkensdamm. Jag har haft det riktigt klent med kosing den senaste tiden och då blir det så att man inte prioriterar bortamatcher lika hysteriskt (jag älskar ju i vanliga fall bortaresorna och vill sällan missa en sådan) som tidigare år. Men när jag såg att Farmers skickar iväg en buss trots att det var för få anmälda, så kände jag verkligen att jag måste åka. För att ställa upp för Farmers styrelse som sliter och står i, för att gå emot denna negativa trend där folk sviker och för att stötta Edsbyns IF i med och motgång.

Nu tror ju inte jag på några direkta utklassningssiffror som i förra matchen (7-0 till Byn i november) utan det är snarare Bajen som kommer att dra ifrån i så fall. Enligt uppgift så ska även Simon ligga hemma i sjuksängen och det känns ju en aning surt att inte kunna ställa upp med ordinarie trupp mot erkänt starka Hammarby på Zinkensdamm. Ett Hammarby som dessutom är på uppgång och på väg till den form som de visade upp under årets försäsong. Då är det i alla fall tur att det kommer en buss med sjungsugna bönder, för annars hade det ju om möjligt blivit ännu tuffare.

Det var så symboliskt, det här med att Farmers fick iväg en buss utan att den ens skulle gått i vanliga fall. Symboliskt för hela supporterkulturen i Edsbyn. Vi viker minsann aldrig ner oss. Inte den riktiga kärnan i alla fall. Så jag som så sent som igår kväll var inställd på elitrapport.se fick en helomvändning när jag läste att vi ändå skulle få iväg en buss. Jag var liksom bara tvungen att haka på.

Satsar Farmers - då satsar även jag. Sådana här aktioner ska uppmärksammas ända in i det sista. Jag ska även jag dra mitt strå till stacken, för kom ihåg en sak kära bandyvänner - TILLSAMMANS ÄR VI STARKA!


Edsbyns IF och Red Farmers - i krig och kärlek - alltid!

Coolaste målskytten.

Väli, bom-a-yey!

Vi har åtminstone kämpat hela vägen.

Sur förlust mot serieettan, men det gäller att se det positiva i det hela och det är att Edsbyn aldrig ger upp. Trots att man enligt uppgift äger spelet stora delar av matchen så får man aldrig riktigt till det, medan Västerås gör en del slumpmål i första halvlek och på så vis skaffar sig en betryggande tremålsledning i halvtid. I andra är det åter igen Edsbyn som börjar vassast, men man kommer inte igenom Västerås för kvällen genomtäta defensiv och istället så bär det iväg åt det andra hållet.

Men jag säger som skribenten (oerhört bra rapportör) för Hela-Hälsinglands liveuppdatering:

Edsbyn ska ha beröm för att man jobbar hela matchen. Det har varit uppförsbacke hela tiden, men gästerna har aldrig gett upp.

Utan Tårtan och allt.

Grattis VSK - fortfarande obesegrade på hemmaplan. Jag antar att den där satt skönt efter det senaste mötet...

Och när det kommer till Edsbyn så är det bara att bryta ihop och komma igen. Jag tycker mig ändå se en hel del tendenser till något bra ändå och då syftar jag främst på det här med att man aldrig ger upp utan istället kämpar för varandra ända in i kaklet. Oavsett om det går vägen eller inte. Jag inbillade mig lite smått att jag såg det redan i andra mötet mot Bollnäs. Under Annandagsderbyt var det ju som bekant bara ett lag på planen - inget snack om saken - men på Sävstaås så var ju faktiskt Edsbyn med bra i matchen och kämpade på ända tills domaren blåste av även om det blev en snöplig förlust då också. Precis som riktiga kämparhjärtan gör.


Skribenten på HH:s liveuppdatering gav oss sin halvtidsrapport som jag tycker verkar vara ganska beskrivande för matchen i helhet.

Det blev alltså inget avancemang upp till serieledning för Edsbyns del och egentligen så hade jag väl inte väntat mig det heller. Jag minns att vi satt och spånade lite om denna match i bilen på väg till den senaste hemmamatchen och de flesta trodde på en rätt säker seger, medan jag höjde ett varningens finger för just VSK på bortaplan. Jag kunde verkligen inte se hur vi skulle kunna plocka poäng mot ett serieledande lag med ett jävla sug efter att få dänga till oss bybor riktigt rejält så att de slapp höra tjatet om siffrorna 9-0...

Dessutom så vet ni ju att jag redan i somras påstod att Västerås har världens mest ultimata mysläge i årets serie eftersom ingen, verkligen INGEN, blandat in dem i något snack inför säsongen. De gick ju nätt och jämt till slutspel ifjol, så alla hade väl mer eller mindre glömt bort dessa grönvita mannar när det snackades om eventuella SM-finalister. Men truppen de har i besittning är det absolut inget fel på och därför blev jag faktiskt lite rädd när de fick detta så omtyckta utgångsläge där inga riktigt tror på dem. Slå ur underläge är väl egentligen allas stora dröm?

Men nu leder de serien, så nu kommer förväntningarna givetvis att stiga. Vi får väl se om de klarar av det eller inte. Jag personligen tyckte att det var lite smått jobbigt när Edsbyn hade sin övertygande period med storvinster till höger och vänster mot diverse topplag med tanke på att alla därefter hade krav på dem att prestera på topp hela tiden. Nu känns det däremot som att förväntningarna på Edsbyn har sänkts en aning och det med all rätt. För så som Byn spelade hemma mot Hammarby, Västerås och Sandviken - en sådan nivå är omöjlig att hålla en hel säsong. Samtidigt så var ju Brindholm inne på det här med att det är skönt att veta att kompetensen finns där någonstans. Den kanske inte alltid blommar ut, den kanske inte ens blommar ut något mer denna säsong, men någon gång så kommer den att göra det om man bara fortsätter att nöta på.

Edsbyn trillade nu ner på en fjärdeplats - lite där jag i höstas tippade att de skulle hamna i slutändan och detta var till och med innan jag visste att tabellen skulle bli så pass jämn som den är, så här är det inga konstigheter direkt. Vi visste ju redan vid serievändningen att denna del av spelschemat skulle bli riktigt tuff med tanke på att vi nu i princip möter alla topplag på bortaplan i en och samma veva. Och i år känns ju inga matcher givna, så det kommer nog bli en hel del nagelbitande runtom i Hälsingestugorna framöver.

MEN VI SKA KÄMPA HELA VÄGEN - HEJA, HEJA, HEJA EDSBYN!

VSK away.

Vi har haft ett gäng intressanta bandydagar med ett par minst sagt intressanta resultat. Två västlag har "snott till sig" poäng mot våra ärkerivaler och visst mår man lite gott då allt... Dock så ska vi inte vara skadeglada allt för länge eller pika våra grannar alldeles för mycket, för snart ska även vi bege oss söderut i landet för att avsluta med bland annat två tuffa bortamatcher mot både Vänersborg och Kungälv. Och då är det inge roligt alls att behöva gå och oroa sig huruvida man ska få äta upp sina egna ord eller inte...

Fokus ska vi dessutom lägga helt och hållet på kvällens match, tycker jag. En tuff uppgift står på tröskeln när det strax är dags för avslag mot serieledarna Västerås i ABB Arena. Senast vi var där vann vi imponerande i seriepremiären, men vi kan nog vänta oss lite annat ikväll. Då hade vi dessutom en full busslast med bönder på läktaren och även där kan vi nog vänta oss lite annat ikväll. Just nu ångrar man lite granna att man inte tog bilen och brassade iväg, för det brukar alltid bli riktiga kanonmatcher när vi möter just mesta mästarna. Toppbandy med fart och finess och nog ligger man inne på en hel del fina bandyminnen från årens resor bortåt gurkland.

Apropå att vinna imponerande, så nog klingar väl imponerande seger och Västerås som motstånd ändå ganska bra för Edsbyn denna säsong? Senast lagen emellan möttes den 25:e november tidigare i vintras så gick ju byalaget och vann hela kalaset med utklassande 9-0. Sverre i buren firade sin 500:e match i SVIT (tåls att sägas om och om och om igen...) och slog då på stort med att spika igen buren helt och hållet och det var nog inte en enda spelare i Byn som hade en dålig dag denna afton. Vad ni ser det som vet jag inte, men lagmoral är vad jag kallar det.

Dock ska vi inte glömma att vi även ifjol inledde med en ganska så imponerande seger hemma mot just Västerås. Då spelade Byn sin kanske bästa match den säsongen när man spelade ut Västerås helt och hållet innan man till slut vann med 6-2. Propagandabandy snackades det om, precis som i höstmötet denna säsong alltså. Sedan i mitten på januari, precis som nu, åkte vi på en torsk mot samma grönvita lag när det skulle matchas i Västerås. Och om VSK-spelarna var taggade för revansch redan då, när man förlorat med 6-2, vad tror ni inte att de är just nu när de åkt dit med 9-0 i baken?

Men hur man än vrider och vänder på det, om motivation och revanchsug, så är största rädslan för mig ikväll ändå följande:



Jag hade en grym respekt för Västerås ledarpar redan på den tiden när det var Westman & Holgersson, så nu när Lillis har ersatt Jonas så har ju respekten bara tilltagit ännu mer. Lillis är en person som jag sett som drömtränare för Edsbyns IF, så nu när han inte längre finns tillgänglig är min favorit ingen mindre än Anders "Jacke" Jakobsson".

Visst litar jag fullt ut på Edsbyns ledning i dagens läge, men jag tror ändå att det kan vara nyttigt med en liten frisk vind utifrån. Någon som inte har personliga band till spelarna eller som till och med har spelat med dem själv. Detta är absolut ingen kritik till Pinch, för han gör det så satans bra så det finns inte, utan jag tror bara att det skulle göra bra just för spelarnas relation till själva tränarrollen. Jag vet inte om det är vissa som har satt griller i huvudet på mig nu, för det har varit mycket snack om själva tränarfrågan i Edsbyn på sistone, men jag tycker ändå att det låter rätt vettigt med en utomstående synpunkt. Törnberg som huvudtränare och Jacke som biträdande är i min värld rena rama drömmen.

Hua, det ska sannerligen bli riktigt läskigt att följa live:n ikväll. Jag har lovat mina föräldrar att kika på badkarsbandy med dem på televisionen, men känner jag mig själv rätt så kommer jag sitta där med datorn i högsta hugg istället. Med både elitrapport och diverse andra sidor som uppdaterar. Man måste hinna se precis all matchfakta nämligen.

Jag hade torskkänsla redan tidigare och inte blev det bättre när jag läste på Hela-Hälsingland att Byn får klara sig utan sin motor ikväll. Och nej, fru rosa mössa, det är inte Kuben jag talar om utan Fredrik "TÅRTAN" Åström. Tydligen har han precis blivit pappa igen och den förklaringen gladde mig enormt med tanke på att jag höll på att få en hjärtattack när jag bara såg rubriken. Jag trodde att min favoritspelare blivit skadad eller något i den stilen. Visserligen har det inte varit något matchande sedan i fredags, men ni vet ju hur Tårtan är? Han går all-in och kastar sig in i livsfarliga situationer med huvudet före bara på en simpel träning. Men det är nog därför han är min idol också.

Ersättare blir i alla fall duktige Mattias Andersson och i vanliga fall hade jag inte varit orolig med tanke på att den killen aldrig gör någon missnöjd. Men nu har ju han kommit tillbaka från en skada sedan Annandagen typ... Nyss? Han hade väl liksom gips för inte alls så länge sedan, så jag är rädd att han inte ska kunna vara i topptrim ändå. Däremot så hoppas jag av hela mitt rödblåa hjärta att han är lika stabil som vår kära femma där i de bakre leden.

Sverre har räddat oss på tok för många gånger, så nu är det dags att försvaret ger igen lite. Ingen repris av ihopsäckningen i andra halvlek borta mot Sandviken nu, tack! Nu är det istället full fokus på vårt spel och vår enorma kompetens. Västerås kommer garanterat inte ställa upp med något handbollsförsvar, så nu har vi fina ytor för våra fartåkare att glida runt på. Jag förväntar mig mycket åka från Liw och Simon ikväll. Dessutom så brukar alltid Pärtan av alla spelare trivas oerhört bra i just ABB Arena, så vi får hoppas att den positiva trenden håller sig vid liv.

Sedan får vi ju givetvis hoppas på att ALLA kör så det ryker. Jag har absolut inget poängkrav en kväll som denna, tok heller, men det vore ju synd om vi knappt spelade om det hela. Nog för att VSK är obesegrade på hemmaplan, men Byn har väl erfarenhet på det här med att spräcka rekord? Dessutom så har ju båda våra Hälsinglandskollegor kryssat där borta och vi måste väl i alla fall försöka att matcha med dem?

Eller?

Hur man taggar inför en match mot VSK...

Teds blogg.

De snackade om SAIK:aren Haraldssons blogg när de intervjuade denna Tranåsgrabb inför andra halvlek och då kom jag på att jag tänkt tipsa om denna tidigare men alltid glömt bort. Jag är i alla fall in där och läser allt nytt som han plitar ner och han skriver riktigt bra och roligt om hans liv som bandyspelare - både på och vid sidan om planen. Sedan att han spelar i helt fel lag är ju en annan femma...


Klicka på bilden för att komma till 23:ans blogg!


Nu saknar jag en blogg från en Edsbyspelare. Simon höll ju igång sin rätt så skapligt ifjol, men nu verkar han ha lagt ner den helt och hållet. Pärtan snackade däremot om att han hade planer på att skriva lite rader och det är ju verkligen ingen dum idé enligt mig. Då kanske han ger en annan motivation till att fortsätta bandysurra också. Ifall man har lite konkurrens det vill säga.

Nå, herr Törnberg - antar du utmaningen?

Halvtid på Skarpe Nord.

Jag sitter här och glor på TV-matchen mellan Kungälv och Sandviken och ni kan ju försöka gissa vilka jag håller på...


3-0 till de skarpa gubbarna och den rödblåa själen jublar.

Ni vet ju att så länge inte Byn spelar mot dessa lag (eller såvida det inte missgynnar Edsbyn extremt) så håller jag på Broberg och Kungälv i de matcher de lirar. Söderhamnslaget mest på grund av att jag kommer från Söderhamns kommun och alltid kommit väldigt bra överens med supportrarna från kusten, men ska jag vara helt ärlig så känns det som att Kungälv är på väg att gå om och så har det varit nu i lite drygt ett år. När jag en vacker dag flyttar ner till västkusten (en liten dröm som jag har haft sedan urminnes tider) och kan beskåda IFK på plats så tror jag att jag kommer att bli ett sant "kex".

Givetvis kommer ingenting någonsin att komma upp i samma nivå som Edsbyn, aldrig någonsin, men jag älskar sporten och i min värld så kan man gå och kolla även på andras lag och glädjas åt deras framgång. Jag är nog ingen speciellt fanatisk supporter när jag väl tänker efter, men nog är det ändå alltid Edsbyn som gäller i krig och kärlek.

Notera förresten ordet kärlek - i sport finns ingen plats för hat! Krig måhända, med tanke på att när det väl är derbyn och tuffa matcher så är det slagfält rakt igenom. Både på planen och på läktaren. Men då slåss vi för att stärka våra egna färger och inte förstöra motståndarnas.

Nu blev det även en liten sportmoralpredikan från bandy-Bruno denna måndagskväll, men jag vill bara klargöra min syn på sporten bandy. Folk har den senaste tiden nämligen missuppfattat eller helt enkelt själv valt att missuppfatta mig när det gäller det här med supporterskap. Jag accepterar dem som brinner fullt ut för sin egna förening och aldrig någonsin skulle kunna ha sympatier för något annat lag, men jag är som jag alltid har varit.

En lite småvrickad bandysupporter som älskar SPORTEN först och främst. Klacken sätter givetvis lite extra krydda på det hela, men i slutändan så finns passionen i spelet. Där den största passionen har landat i just Edsbyns IF Bandys spel och dess sätt att förhålla sig till denna ädla sport.

10-4.

img_20120113_205 (MMS)

En replik som heter duga...

Kalix @ home.

Ikväll herr Daniel Liw, ikväll är det gasen i botten som gäller mot Palle & hans manskap från Kalix. Ingen finbandy ikväll, utan nu är det hårdhandskarna som ska plockas på.

Det är hög tid för att kriga och visa lite jävlaranamma! Fram med revanschlustan, baaa.

En liten spontan tanke...

Hur länge hade de tänkt spela uppe i Kalix då?

Tungt...

# 17.

Tisen alltså... Tänk om du kunde fatta själv hur satans jäkla bra du är!

Jämnt borta i Göransson Arena.

Okej, Liw - allt är förlåtet. Jag är ledsen att jag klagade på dig senast mot Bollnäs när du enligt mig valde att försöka spela vackert istället för att kriga. När du inte tog chanserna när de kom utan det verkade som att du "skulle spela dig hela vägen in i mål". Jag har tidigare aldrig klagat på dig och som sagt - jag tar tillbaka det. Allt är förlåtet.

Daniel Liw - I LOVE YOU!


Följ matchen i Sandviken.

Här kan ni, precis som mig, följa tre av kvällens bandymatcher (från Sandviken, Bollnäs och Vetlanda), med kommentatorer och hela kittet. Givetvis varvar man med landskamp i handboll, men man får i alla fall en liten inblick i hur det ser ut där borta i stålriket.

Wahlman kommenterar från Sandviken och ingen mindre än kungen Jonas Claesson sitter bakom micken i Småland:




Nöjer ni er inte med detta går det även att följa det hela via Hela-Hälsinglands liveuppdatering eller kort och gott den hederliga gamla elitrapporten.

Var det någon som nämnde SAIK-flyt?

Hur kommer det sig egentligen att just Sandviken alltid får så viktiga mål med sig? Som exempelvis nu när de nätar alldeles precis innan pausvilan så att man får en extra injektion med energi kontra Edsbyn som istället blir av med en del. Visserligen så är det väl just detta som definerar ett topplag och nog har SAIK säkerligen gjort sig förtjänta av det också. Och visst har väl Byn haft sina "turmål" genom åren de också, så egentligen ska jag kanske inte snacka. Men enligt mig finns det inget lag i hela Elitserien som är så ruskigt effektiva på detta som just SAIK. Jag är lite avundsjuk på den fronten faktiskt...



Surt, minsann... Man får väl helt enkelt glädja sig lite smått med att även Villa smög in ett kvitteringsmål genom David Karlsson på Sävstaås i den 43:e matchminuten. Och ja, jag håller stenhårt på Villa i den matchen - hade ni egentligen väntat er något annat?

Apropå assister...

När jag snackar om en ny älsklinsspelare (Jens) så slår min stora idol till med en assist även han. Byn leder således med 2-1 och jag fattar absolut ingenting. De senaste åren har vi blivit fullkomligt UTKLASSADE i Göransson Arena och nu verkar det vara Edsbyn som har spelövertaget enligt rapporterna. I bandy vänder det fort, minsann.

Men än är det inte slut. Min respekt för Sandvikens AIK är rent kolossal och Edsbyn ska vara ruskigt bra för att få med sig poäng hem från "Guldviken". Dock så har ju Sverre redan hunnit med en straffräddning, så han verkar som vanligt vara i storform denna afton.

Hermanpower!

Okej, just nu känns det faktiskt som att matchen får sluta lite som den vill. Lite som när vi blev överkörda av Bollnäs på Annandagen men jag var glad ändå med tanke på att Jens Hermansson fått göra mål...

Visserligen är det väl en assist denna gång, men hela målet lär ha varit ett sant drömmål för min del. Simon nätar mot sin forna klubb och en av mina älsklingsspelare passar fram. Nu tror jag ju inte att Edsbyn i längden har någon jättechans mot just regerande svenska mästarna Sandviken i deras egna kula och stålmännen är nog dessutom bra sugna på att dänga Byn rejält efter förlusten i Dina Arena i december.

Men skam den som ger sig.


På plats på Åsen.

img_20120106_170 (MMS)

Kör vi på första målet vinner ikväll också eller?

Östras hoods.

img_20111230_190 (MMS)

Farmers Östra är slutligen på plats på Hällåsen. Jag tror på stortorsk men jag har gärna fel...

Förtaggning hemma hos Blom i Söderhamn.

img_20111230_173 (MMS)

Ni vet ju att jag gillar Brobergare, eller hur Emil?

Kommentarer.

Fick en kommentar här på bandybloggen imorse som löd följande:



Hej, du "trogna läsare", vill du veta hur det egentligen till så kan jag förklara det, men då via ett mail eller någonting för annars tar jag bara i med en massa ord som inte passar sig här på en publik scen. För visst håller jag med dig om att jag framstår som en tvättäkta medgångssupporter genom att inte skriva något inlägg efter en förlust, men tänkte du även på att jag inte publicerat något tidigare sedan Brobergsvinsten den 9:e december? Förutom ett par spontana MMS-inlägg i klacken inför matchsstart då, men det var inte tänkt att jag skulle göra det egentligen för dessa inlägg skulle hamna på min personliga blogg och inte här. Men när de väl kom fel så struntade jag kort och gott i att göra någonting åt det.

Anledningen till att jag inte har skrivit någonting beror på att jag haft stora planer på att lägga ner denna blogg. Dagen efter Brobergsmatchen var jag nämligen sekunder ifrån att göra det också, men en god vän hindrade mig med ett par kloka visdomsord. Jag har ju ändå haft denna bandyblogg i över tre år och då känns det lite som att jag bör tänka över beslutet en aning än att bara klicka på knappen med texten "Ta bort blogg!" så fort det blåser lite motvind.

Nu kanske du undrar vad jag menar med motvind, med tanke på att Edsbyn ju faktiskt vann matchen mot Broberg med sköna 6-4 och stod för en riktigt härlig insats, men jag kan säga som så att även ifall Edsbyn torskat med tvåsiffrigt så hade inte det varit anledning till att sluta skriva här utan det handlar om någonting annat. Nu var jag med om något senare denna fredagskväll som gjorde att jag tappade stora delar av min kärlek till själva supporterföreningen Red Farmers som jag jobbat med och delat livsstilen bandy med i så många år. Jag kände mig hånad, nedvärderad och kränkt i det som jag tidigare känt varit min familj och det tog givetvis oerhört hårt på mig. Jag hörde vad jag hörde och jag vet vad jag vet och det är ingen rolig historia.

Jag tänker inte gå in på detaljer, för det finns ju alltid två sidor av saker och ting plus att min sista avsikt är att svarta ner Edsbyn som förening. Red Farmers står ju dessutom på sidan av Edsbyns IF och kör liksom sitt eget race, så kärleken till Edsbyn består lika stark som innan. Nu ska jag heller inte dra alla i Red Farmers över en och samma kam för det finns så oerhört många eldsjälar och underbara människor där som jobbar för att bibehålla samma moralvärderingar som Edsbyn tidigare gjort sig kända för över land och rike. Tyvärr så kan jag från min sida tycka att toleransen inom supporterklacken har ökat för saker som vi tidigare har klagat på hos exempelvis hos våra grannar Flames. Vi har ju så länge alla kan minnas alltid kritiserat dem för att sjunga "Hata Byn!" istället för att fokusera på vårt egna lag, så den dagen vi börjar komma in på samma spår sätter i alla fall jag ner foten.

Personligen så har jag aldrig eller kommer heller aldrig vara någon fanatisk supporter. Jag går på bandy för att jag älskar sporten, jag stöttar mitt lag i med- och motgång samtidigt som jag kan småpika andra lag utan att göra det till någonting som är i stil med huliganism. Sedan får folk tycka att jag är gammelmodig, att jag har dubbelmoral för att jag kan glädjas med andra lags framgång (såsom exempelvis Broberg och Kungälv) och folk kan fortsätta att peka ut mig som någon oäkta supporter om de så vill det. Jag gör bara saker i ren kärlek och inte hat, även om ingen kärlek någonsin kommer att övervinna den till Edsbyns IF såklart.

Men jag gillar även andra lag på det stadiet att jag utan tvekan går och kikar på matcher där inte bara Byn spelar. Och att jag står i Brobergsklacken med mina gamla vänner från min tid i Söderhamns kommun är lika självklart för mig som att jag håller på Byn. Det är bara såsom jag är. Och det har tidigare aldrig varit några som helst problem med detta i Byn och då har jag ändå skrivit om detta sedan november 2008...

Jag är intresserad av sporten bandy och i mitt tycke så är den för tok på liten och mysig för att vi ska hålla på och hata sönder varandra. Och med tanke på att vi inledde detta inlägg med en kommentar som jag fått här på bloggen den senaste tiden, så kan vi ju även avsluta på detta spår. För finns det egentligen någonting som borde fått mig att avsluta denna bandyblogg tidigare genom åren så är det ju alla enormt korkade kommentarer som trillar in. Jag älskar verkligen er som kommenterar sakligt och som verkligen har något slags mål med er åsikt, så ni behöver absolut inte ta åt er, men sådana här små bekännelser som kommer nedan är ju bara för sorgliga.

Tyvärr får jag utstå en hel del eftersom jag har fått höra att jag fungerar som ett litet ansikte utåt för Edsbyn och då verkar vissa tro sig ha rättigheten att slänga mer skit här än på exempelvis ett forum där man kan bli avstängd. Visserligen kan ju jag egentligen ta bort kommentaren, men ska jag vara helt ärlig så tyckte jag faktiskt att det var lite smått underhållande att hans eget lag nyss har vunnit sitt första Annandagsderby på tio år och det första han känner för att göra är att gå in på en Edsbyblogg för att bekräfta sig. Det om något bevisar vilka som faktiskt fortfarande är småbröderna i denna stora och härliga bandyfamilj:




Avslutningsvis: Det stora avslutningsviset kommer antagligen förr eller senare, nu väljer jag dock att endast lägga denna blogg på is ett tag. Anledningen till att jag inte tar bort den än beror mestadels på detta inlägg.

Någon är nervös...

img_20111226_152 (MMS)

Eva-Lena håller på att tuppa av, minsann.

Årets match står på tröskeln.

img_20111226_145 (MMS)

Första målet vinner, har vi sagt.

Där satt den!

img_20111209_205 (MMS)

En av de skönaste segrarna i år lätt - riktig jäkla kamp från minut ett. Vi behåller således serieledningen och det med stolthet. Ikväll blir det FEST! Hej å' hå!

Snyggt 3-2 mål.

Jonas Edling - kyligast i hela bandysverige?

Inställt nere i Göteborg.

img_20111209_200 (MMS)

Berra undrar om Flames åker slänggungan på Liseberg i detta nu...